istanbullshit

Sitter på en fönsterplats på Starbucks, tittar på folk som skyndar förbi och sippar på min Caramel Hot Choclate. Lyssnar på indisk chill out musik och känner mig alldeles lugn i sinnet. Är detta det bästa tillståndet att skriva ett blogginlägg på tro?

 

Mobiltelefonen vibrerar och piper och väcker mig från mina tankar; ”Im at cafe nero and having something to eat with mehmet and mustafa, you want to join?”. Känner att jag just nu vill vara för mig själv och låta mina tankar irra runt, inta olika former och leva sina egna liv.

Människan använder bara några få procent av hjärnan, vad skulle ske om man kunde öka den kapaciteten och använda t.ex. det dubbla? Kan man verkligen hypnotisera folk och mannen som talar med hundar, talar han verkligen med hundarna?

 

If you are successful, you Will win some false friends And some true enemies: Succeed anyway

Idag firar turkiska regeringen jubileum vilket jag skarpt gillar för då får man en dag off från skolan och kan då ta ikapp det man missat. Massa liv hemma, renoverar för fullt. Hoppas det blir klart snart.


If youre worried, call me and I will make you happy!

If I share my story with you, will you share your dollar with me?

 

Well, here is my story of today: im waking up, tired as hell. 1a lektionen börjar 9.30 och jag har lite bråttom. Trots det envisas jag med att ta mig en morgondusch (hann dock inte skrubba ryggen). Bara två minuter tänker jag men vattnet rinner ner så skönt på min bara kropp och… nä, sluta fantisera vidare nu!!

 

Jag vill hoppa lite i tiden och passa på att säga att jag idag har fått en stoooor dos Sverige! Det började redan på morgonen, hör och häpna: det regnade idag med. Nästa dos Sverige kom genom att jag på föreläsningen hade ett paket Läkerol i fickan (smak av granatäpple med jordgubbsbitar). Väl hemma ringer moster och vill ha hjälp med att bära upp vissa saker hon handlat. TV-bänk från IKEA, fett! Den sista dos Sverige: kl 21, konstgräsplan, utomhus. Det åskar, blixtrar och stormar! Detta har väl då aldrig hindrat en från att spela fotboll? Allra minst på konstgräsplan i Skövde/södra ryd och i Göteborg/kallebäck.

 

Figur 1: Omonterad TV-bänk

 

Figur 2: Monterad TV-bänk

Figur 3: En av spelarna i mitt lag idag

 

Jag klär på mig (nya jeans, vitt linne, old school flanellskjorta och min tvärgamla skinnjacka) och beger mig ut. Funky fresh som man känner sig med paraplyet i högsta högg börjar man (man = jag) traska i riktning mot metron. Det finns många vägar till metron men jag har varit här länge nog att ha räknat ut lutningen på backarna. Backen som bestegs blev den med minst lutning. Efter ett stopp på Starbucks och en stor kaffe rikare fortsätter jag min färd . Servicen är som vanligt på topp: ”Gun aydin Ömer bey”.

 

Idag lagade jag svampfyllda tortellini med pesto. Hur simpelt som helst. Kortfattad tillvägagångssätt: koka tortellinin, låt den rinna av, släng den i kastrullen igen med lite olja, rör i pesto, rör om och avnjut:

Figur 3: svampfylld tortellini

Mellansnack: musiken som strömmar ut ur mina högtalare just nu lyder ”If house is a nation, I wanna be president”

 

Igår natt blev jag klar med en av mina hemläxor. Jag lämnade in den idag och fick retur med detsamma med kommentaren något i stil med
- ”Fett bra men du har inte ritat kristallstrukturerna” varpå jag svarade
- ”Det är ju för jävla många figurer du frågar efter.. ca 20 st” och lärarens respons var
- ”Välkommen”!!
Merciiiiii, livet är underbart.

Att ni har kommit såhär långt i läsandet betyder att jag lyckats dela med mig av min story och ni är nu illa tvugna att dela med er en dollar. Känner du dig träffad? Be gärna om mitt kontonummer och för över en dollar.
ps. Euro går också bra ds.

Over and on my way to bed.

Vad tycker ni om dessa låtar? Jag gillar dom!

Du är det finaste jag vet
Du är det dyraste i världen
Du är som stjärnorna
Som vindarna
Som vågorna
Som fåglarna
Som blommorna på marken

Du är min ledstjärna och vän
Du är min tro, mitt hopp, min kärlek
Du är mitt blod
Och mina lungor
Mina ögon
Mina skuldror
Mina händer och mitt hjärta

Friheten är ditt vackra namn
Vänskapen är din stolta moder
Rättvisan är din broder
Freden är din syster
Kampen är din fader
Framtiden ditt ansvar

Jag satt häromdagen och läste min tidning
en dag som så många förut.
O jag tänkte på alla dom drömmar man drömt som
en efter en har tatt slut

Då såg jag en bild av en flicka
med en skadskjuten kråka i famn
hon springer iväg genom skogen
så fort som hon någonsin kan

Och hon springer med fladdrande lockar
hon springer på taniga ben
o hon bönar och ber och hon hoppas och tror
att det inte ska vara för sent

Flickan är liten och hennes hår är så ljust
o hennes kind är så flämtande röd
kråkan är klumpig och kraxande svart
om en stund är den alldeles död

Men flickan, hon springer för livet
hos en skadskjuten fågel i famn
hon springer mot trygghet och värme
för det som är riktigt och sant

O hon springer med tindrande ögon
hon springer på taniga ben
för hon vet att det är sant, det som pappa har sagt
att finns det liv är det aldrig för sent

O jag började darra i vånda och nöd
jag skakade av rädsla och skräck
för jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var bilden av mig som jag sett

För mitt hopp är en skadsjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror det finns någon som kan hjälpa mig än
som tror det finns nån som har svar

O jag springer med bultande hjärta
jag springer på taniga ben
O jag bönar och ber, fast jag egentligen vet
att det redan är alldeles för sent

Min dag:

De senaste veckorna har jag haft problem med att sova. Därför testade jag att sova i min kusins säng natten till idag. Hennes säng är mycket större och man kan breda ut sig åt alla håll. Tyvärr hjälpte inte detta heller och jag vaknade 3 timmar senare än tänkt och missade där av mitt träningspass som jag hade tänkt gå på på morgonen, innan dagens enda föreläsning.

 

När jag väl somnat blev jag väckt av att min telefon ringde. Moster; byggarbetaren har väntat utanför dörren i 45 minuter, kan du vara snäll och öppna dörren åt honom? (Vi renoverar och bygger om hemma).

 

Jag mötte upp en vän på en av skolans matsalar kl 13.15. Lunchen kostar 2 lira vilket motsvarar 10 kronor (matte: 1 lira = 5 kr). Idag var det köttbullar med potatis OCH, hör och häpna, ris. Det ingick även ett äpple. Soppa är standard och ingår i varje rätt så den är den samma. Lunchen serveras på ”fängelsebrickor” och bröd får ätas i obegränsade mängder.

 

Dagens föreläsning ska enligt schemat börja 13.30. Jag och min vän hetsåt för att inte komma försent. Från matsalen till föreläsningssalen är det ca 300 meter och idag regnade (Ja, det regnar i Istanbul också). När jag lämnade hemmet idag tänkte jag ”Idag kommer det inte regna, trots att det duggar lite grann nu”. Vi sprang till byggnaden där föreläsningssalen ligger, gick in på toa och torkade oss. Gick till föreläsningssalen och… vi var de första där (kl var då 13.45).

 

Min vän yttrar något på tyska, och jag förstår att det är just de svenska orden jag tänkte på; vafaaaaan (’scheiiize’). På svarta tavlan står följande text; Prof. Dr. Ömer Serdar Özgen’in lisansustu dersi iptal olmustur (=Prof. Dr. Ömer Serdar Özgens masterkurs har blivit inställd)

Tog kort med mobilen på ett foto taget med kameran, därav den dåliga upplösningen.

 

Blöt och lätt irriterad beger vi oss hemåt. Jag hamnade dock på Starbucks nära mig, där jag nu sitter och skriver detta inlägg. Efter inlägget ska jag studera Structure & Crystallography. De kurser jag läser framgår av bilden nedan.

 

Underbar service på Starbucks. Utan att ens säga mitt namn; "Ömer Bey, gire bildinizmi internete? Benim sifremi alin ozaman" - "Herr Ömer, lyckades du logga in på trådlösa nätet? Du kan ta mitt log in annars". Jag har hittat mitt studierum, 2a våningen på starbucks nära vägguttaget.

Ha det super, må väl, och kom i tid!

Göööööör many!

I lördas nalkades det fest. Jag minns inte så mycket men det jag minns ska jag försöka återge in i STÖRSTA detalj. Jag och några vänner var på ett uteställe, därefter begav jag mig iväg med en annan mot ej bestämd destination. Det slutade med att vi stötte på 5 vänner helt random på gatan och vi följdes till ett annat uteställe. Väldigt trevligt ställe förutom att det var nära på att bli bråk. Jag sätter mig på en ledig barstol och efter ett tag kommer min vän, frågar en tjej om platsen bredvid mig är ledig vilket den var. Han slår sig ner och hon börjar prata med honom. Rätt som det är börjar hennes killkompis skrika och hojta men lugnar ner sig. Hon pratar med honom igen och då flyger han på min vän och jag hoppar emellan och tar bort honom och frågar "Hey. Whatta fuck is wrong with you? Just leave" (Jag vet, tyng är jag!). Han blev iaf utstälng av vakterna. Ni får ursäkta språket i detta inlägg, är rätt mör i huvudet.

I söndas var det derbymatch. Fenerbahce mot Galatsaray. Jag såg matchen i en studentbar och matchen slutade 0-0. Bra gjort av galatasaray att ta hem 1 p på bortaplan. Efter matchen hamnade jag hos en kille (som svingar åt andra hållet). Där blev man spådd av tarotkort, ganska scary! I princip inget stämde.



Äntligen måndag? Nej nej. Två föreläsningar som ges på turkiska, riktigt mos på det. Dagen börjar med att jag vaknar kl 8.45, traskar bort till starfakks och bestället en latte med extra shot och en mozarella macka. Kastar i mig frullen på vägen till tunnelbanan (ca 10 min dit). Sätter mig på metron och bredvid min sitter en tjej. Det är omöjligt att inte nudda personen bredvid på metron här och tjejen gungar frenetiskt med benet... Liiiiite jobbigt elle? Hela vägen sitter jag och vibrerar om högerknät och kämpar emot ögonlocken. Jag kommer fram till skolan, och bestämmer mig för att hoppa av en turkiska kurs... Vilken ska man hoppa av? Jo, den som går på morgonen. Så nu vet ni alla att jag börjar efter lunch varje måndag, klapp på axeln.

IDag åkte ja till skolan och lunchade med gabriel, felix och flo (tysk, tysk, österrikare). Jag har lärt mig en del nya tyska ord, vilket måste va världens fulaste språk.. efter holländska! Därefter mötte jag upp meral (turkisk tjej i min klass) och pluggade hela dagen. Nu är jag iaf hemma och är tvärtrött. Hoppas man sover gott ikväll. Shululu läsare.

Drunkna inte, simma snabbt!

Idag fick jag en bild i huvudet av liten kille, sittandes på en orientalisk matta, några fot ifrån TVn med största smilet på ansiktet. I händerna på killen fanns en konsol, tillhörande nintendo 8-bitar. Där satt han och spelade super mario bros 1-2-3 i högsta hugg utan några som helst problem och livsbekymmer (inte för att man har det nu heller, även om plugget ganska ofta kan vara betyngande).

Bilden fick mig att vilja göra en nostalgisk tripp till dåtiden, ca 15 år tillbaka. Detta åstadkoms genom att med ett frenetiskt sökande på googla lösa alla nintendo, tillgängliga för spel på macen eller PCn. Resultatet blev som bilderna visar:

(Med några få klick, närmare bestämt 4, kan man bli ladda ner och avnjuta en stunds nostalgitripp. Vill ni veta hur man laddar ner detta? Fäll en kommentar så ska jag guida er.)



Nu är det iaf färdigspelat. Dags att duscha, klä på sig och gå ut och träffa en vän som jag mötte igår när jag var ute och härjade på Istanbuls folktäta gator. Än en gång vill jag be om ursäkt över att jag inte har fått tag i denna förbaskade USB-sladd till kameran.


Såhär mycket kebab har jag ätit sen min vistelse här i Istanbul.

Här sitter man i vardagsrummet och blickar ut över en stad fylld av liv och ett väder som på celciusskalan mäter 23 grader. Inte finns det någon snö och inte är det kallt! Oj vad skilda världar det kan finnas och ändå är världen så liten!


Dags att klä på sig och bege sig ut i djungeln, på jakt efter en USB-kabel. Under tiden kan väl ni som sitter och väntar lyssna på Manu Chao - Desaparecido:

Jag har lärt mig ett nytt turkiskt ord: ödev = hemläxa. Skolväsendet på universitetsnivå i Turkiet får en att tänka på hög- resp. lågstadiet då hemläxor gavs och närvaro togs (mest närvarande på frånvarolistan). Jag som "utlänning" hade ingen aning om de missade hemläxorna.

Det går nämligen till såhär; först och främst, glöm allt som har med copyright att göra. Du får med jämna mellanrum gå ner till 'Fotokopi' och uppdatera dig. Fotokopi är ett bemannat kopieringrum som varje fakultet har. Där har föreläsaren låtit kopiera upp kurslitteraturen och eventuella hemläxor. Hemläxor som dyker upp allt eftersom hamnar också nere hos Fotokopi. Litteraturen kopieras och slås fint in och säljs för en billig peng till eleverna.

På tal om utlänning. Jag har dubbla medborgarskap, turkiskt och svenskt. Är jag då svensk i Sverige och turk (zaza) i Turkiet eller är jag utlänning i både Sverige och Turkiet? Hård nöt att knäcka!! Det tål testas att lägga nöten i vatten i några dagar för att se om den mjuknar, vad tror ni?

Jag skulle jättegärna vilja lägga upp lite personliga bilder, tex på kurslitteraturen och på gymmet. Tyvärr så har jag tappat bort min USB-kabel och TEKNOSA (El-handel) sålde inga sådana. Håll ut gott folk, bilder kommer inom kort.

Klockan är nu 00.00 turkisk tid och 23.00 svensk tid. Imorgin bitti kommer byggarbetare hit och renoverar, så bäst man hoppar i säng. Måste bara väcka er nyfikenhet med att säga att det nästa vecka kommer bli ett inlägg från en gästbloggare.

På återläsande!

Såhär ser det ut på skolans Fotokopi, denna bild är dock censurerad!

Tungt snygga bågar av Giorgio Armani: Modell 828

Detta är min första blogg och mitt första inlägg. Bloggen syftar till att skapa dialog och inte enbart ensidig kommunikation. Istanbullshit.blogg.se kommer även att ha diverse gästbloggare för de som vill publicera inlägg i blogg. Ämnena kan röra sig om allt mellan himmel och jord men bloggen går längre än så och inkluderar även ämnen bortom universum.

Jag jobbar på att lära mig lägga upp bilder och länkar, tills dess: be patient!

Klockan är nu 22.37 svensk tid och jag har just kommit hem från gymmet (första dagen på gymmet sedan min vistelse i Istanbul). Utomhus duggregnar det, men inte som i Göteborg. Här är det vindstilla och man ser inte några sönderblåsta paraplyer.

Hur som helst, idag är ingen vanlig dag utan en ny början på mitt hälsosamma liv. Anledningen till detta var natten till idag som erbjöd extremt dålig sömn (inte ens valerina forte hjälpte). Till föjd av detta sover man långt in på dagen och missar en del lektioner, tur att tisdagar är lektionsfria då man kan änga sig åt studier (eller?).

Nu ska jag inte tjöta mer utan lära mig lägga upp material, ty en bild säger mer än tusen ord.

Peace love and understanding.

ps. stort tack till Katarina (kattskatt.blogg.se) för det fin fina förslag på namn till bloggen.